Cabo de gata

Nationalparken är av vulkaniskt ursprung och är centrerad kring Cabo de Gata udde, längst ut på spetsen av Spaniens sydöstra hörn. Den gränsar direkt till Retamar. Med bara 100 millimeter regn i årsgenomsnitt är det utsett till Europas torraste område, men rymmer trots det över 1000 olika arter av vilda djur och växter. År 1997 utsågs till ett UNESCO biosfärområde.

 

Här finns några av landets finaste, vackraste och minst befolkade stränder. Här kan man vandra längs stigar i den vilda terrängen i timtal. Här finns märkliga, av vulkanutbrott skapade, klippformationer samt fortfarande använda saltbassänger som lockar till sig många sorters exotiska fåglar. Flockar av flamingos samlas här från vår till höst.

 

På grund av de hårda villkoren för jordbruket och sitt isolerade läge har bebyggelsen historiskt varit gles. Detta har hållt området relativt orört, något ganska osannolikt på den spanska kusten. 3700 personer har registrerats som boende inom dess gränser under 2010. Naturreservatsskyddet parken nu får kommer att hålla bostadsexpansionen under kontroll. Turismen har dock ökat och under 2010 besökte 550 000 turister området.

 

Längst ut på spetsen ligger en gammal fyr och strax intill, där bilvägen slutar, ett gammalt utsiktstorn från 1700-talet. Sjömännen brukade tro att det var sjöjungfrun som ropade på dem i dessa vackra vatten. De döpte därför revet till sjöjungfrurevet, men i själva verket var det munksälar som ropade! Klara dagar kan man se miltals, ibland så långt som till Nordafrika.

 

De viktigaste städerna i närheten är Níjar (känt för sin vackra keramik) och Carboneras i den östra delen av parken. San Jose är en av de viktigaste byarna vid kusten. Tidigare en fiskeby, nu en välbesökt pittoresk by som ger enkel åtkomst till badstränderna Playa de los Genoveses och Playa de Mónsul.

 

Klicka för att se övriga Utflyktsmål.